När magin försvann

"Magin är borta!"
Hon skriker rakt i ansiktet på de vänner som en gång varit med och skapat en drömvärld med silverkant. Hon kan inte längre hålla tårarna borta och sörjer den fantasivärld som nu gått förlorad. Hon smyger försiktigt upp en tidig söndagsmorgon och går på impuls till stadens kyrka och sätter sig i en bänkrad långt bak i salen. Klockorna ringer och dimman ligger tät utanför. Hon försöker återskapa sig lugnet som den sömniga fantasivärlden skapat i hennes ungdomsår, men förgäves.

"Magin är borta..."

Hon viskar för sig själv vad hon skrikit under lördagskvällens kavalkad av gamla minnen, känslor och berusningsmedel. Efter en stunds eftertänksamhet sväljer hon hårt, spottar och inser att det inte finns mer guld att hämta i den skattkista som en gång varit en tillflyktsort och en ständig källa till glädje och lycka.

"När du hör det här ljudet är det dags att vända blad."
Hon byter bok och lägger den gamla på bokhyllan att förpassas till ett liv under ett tjockt dammtäcke.    

Kommentarer
Postat av: E

Du klickade mig igår, jag ville ju träffas? Är jag inte tillräckligt bra för att umgås med dej längre, man kan jue tro det när man läser här? Hur länge är du i stan? RING!!

2009-12-27 @ 16:42:54
Postat av: mumintrollet

Humm? håller med ovanstående, du har inte direkt varit lätt att kontakta. ve och skam. haha, lilla Emma, det är inte lätt att växa upp och livet blir lite gråare! Du är allt bra söt ändå.

2009-12-27 @ 23:09:02
Postat av: Fröken Pemm

JAA! Jag är en dålig människa! Shoot me! Jag ringer idag! Jag har ju passat på att gå i ide nu när jag kom hem. Begravt mig i min morgonrock liksom. Men very well. Vi hörs! :)

2009-12-28 @ 08:43:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0