Fröken Pemm

Han spanade ut över vattnet och anade konturen av en vacker skepnad som representerade allt det goda i livet som kom seglande mot honom. Han lyssnade till trollflöjterna som ackompanjerades av vågornas svall mot strandens kant och värmen spred sig genom hans blodådror. Om man betraktade honom från avstånd kunde man se ett ljus som gradvis, och med en jämn takt, pumpas ut från hjärtat, för att vandra genom kroppen och slutligen väcka glöden till liv i hans ögon. Det var vackert.

Magin var tillbaka och ingenting verkade längre väga mer än en axelryckning. Trots kärlekslös och fundersam föll mannen ner i ett förälskelseträsk och använde endorfinerna likt en drog. Han släppte sedan förälskelsen och levde på lyckoruset, endast lyckoruset. Smart man det där.

Men det vi tycker är ännu bättre är att flickan från det tidigare inlägget i och med denne mans iaktagelse där vid stranden nu har hittat magin i en kista på vinden, öppnat den med nyckeln som ständigt hänger runt hennes hals i en medaljong, och njuter av att världen utanför hennes fönster är målad med regnbågens alla färger och skimrar värre än Disneys överkonsumption av lycka.

Det gillar vi. Och med vi riktar jag mig självfallet mest till dig. Det hoppas jag att du vet.