När magin återvände
Magin var tillbaka och ingenting verkade längre väga mer än en axelryckning. Trots kärlekslös och fundersam föll mannen ner i ett förälskelseträsk och använde endorfinerna likt en drog. Han släppte sedan förälskelsen och levde på lyckoruset, endast lyckoruset. Smart man det där.
Men det vi tycker är ännu bättre är att flickan från det tidigare inlägget i och med denne mans iaktagelse där vid stranden nu har hittat magin i en kista på vinden, öppnat den med nyckeln som ständigt hänger runt hennes hals i en medaljong, och njuter av att världen utanför hennes fönster är målad med regnbågens alla färger och skimrar värre än Disneys överkonsumption av lycka.
Det gillar vi. Och med vi riktar jag mig självfallet mest till dig. Det hoppas jag att du vet.
När magin försvann
Hon skriker rakt i ansiktet på de vänner som en gång varit med och skapat en drömvärld med silverkant. Hon kan inte längre hålla tårarna borta och sörjer den fantasivärld som nu gått förlorad. Hon smyger försiktigt upp en tidig söndagsmorgon och går på impuls till stadens kyrka och sätter sig i en bänkrad långt bak i salen. Klockorna ringer och dimman ligger tät utanför. Hon försöker återskapa sig lugnet som den sömniga fantasivärlden skapat i hennes ungdomsår, men förgäves.
"Magin är borta..."
Hon viskar för sig själv vad hon skrikit under lördagskvällens kavalkad av gamla minnen, känslor och berusningsmedel. Efter en stunds eftertänksamhet sväljer hon hårt, spottar och inser att det inte finns mer guld att hämta i den skattkista som en gång varit en tillflyktsort och en ständig källa till glädje och lycka.
"När du hör det här ljudet är det dags att vända blad."
Hon byter bok och lägger den gamla på bokhyllan att förpassas till ett liv under ett tjockt dammtäcke.
Jättekonstig idag
Saker försvinner aldrig, de byter bara form. Den mest välformulerade satsen i historieböckerna. Flickorna tittar sorgset mot McDonalds när pappan berättar att hamburgaren de precis åt var gjord på häst-färs. Mamman blir upprörd när pappan kallt konstaterar att när hästarna på ridskolan har blivit gamla och halta skickas de till slakt för att sedan hamna i ett happy meal. "Ja, så tänk gå gamla Stjärna nästa gång ni vill ha er jävla papplåda med leksak."
Tinget förändras, men kärleken består. Flickorna älskade det gamla stot, men med tillfällig glädje, ja, nästan intensiv kärlek så slet de också av pappret på sina cheeseburgare.
Tinget består, men känslan förändras. Flickorna spyr i smyg upp cheeseburgaren bakom bilen. De skvätter lite jord över substansen som en gång i tiden var en cheeseburgare och gråter en skvätt i ett försök att eferapa en värdig begravning.
Flickorna blev militanta veganer.
Allting byter bara form, därför tänkte jag ägna jul-lovet till att deformera mig själv. Meditation och samtalsterapi, med en skvätt långpromenader vid vattnet. Kanske, men bara kanske återkommer jag som den där flottiga cheeseburgaren. En häst för slakt!
Träd
En gång, för länge länge sedan fanns det ett träd.
Ett träd som viskade hemligheter i barns öron. Ett träd som lät förälskade par föreviga sin kärlek i den skrovliga barken. Ett träd som fungerade som en minnesportal för gammal man med gråsprängt hår.
En gång för länge sedan fanns det ett träd. Ett träd som var hela vårt liv, vi kallade henne för gammelmor Pilrot. Det finns ett träd än idag. Och jag viskar tyst. Jag viskar och väntar på att hon ska svara om min diff. ekvation stämmer. Hon har blivit min egna alldeles privata tentatant med hjälpfunktion.
