Träd
En gång, för länge länge sedan fanns det ett träd.
Ett träd som viskade hemligheter i barns öron. Ett träd som lät förälskade par föreviga sin kärlek i den skrovliga barken. Ett träd som fungerade som en minnesportal för gammal man med gråsprängt hår.
En gång för länge sedan fanns det ett träd. Ett träd som var hela vårt liv, vi kallade henne för gammelmor Pilrot. Det finns ett träd än idag. Och jag viskar tyst. Jag viskar och väntar på att hon ska svara om min diff. ekvation stämmer. Hon har blivit min egna alldeles privata tentatant med hjälpfunktion.
Ett vitt papper
Efter en ren och klar impuls raderade hon sida efter sida med bittra dagboksanteckningar. Förälskelsen var sedan länge avsvalnad och död, drömmarna för länge sedan spruckna och trasiga och framför henne låg verkligheten som den småfläckiga trasmatta den faktiskt är.
Det är kanske vad iaktagaren tror, när man ser den unga flickan växa upp och ikläda sig en roll fylld av ansvar och utan en brinnande passion för varken det ena eller andra, att hon försvann i sig själv och återkom som en stenklump. Vad iaktagaren inte vet är att man inte kan kväva en drömmare, hur mycket man än försöker. Drömmaren kommer alltid att låta sina tankar sväva iväg på fantasigjutna betongvägar, trots att skalet befinner sig i ett rum där fantasins gränser är tydligt markerade.
Det är kanske vad iaktagaren tror, när man ser den unga flickan växa upp och ikläda sig en roll fylld av ansvar och utan en brinnande passion för varken det ena eller andra, att hon försvann i sig själv och återkom som en stenklump. Vad iaktagaren inte vet är att man inte kan kväva en drömmare, hur mycket man än försöker. Drömmaren kommer alltid att låta sina tankar sväva iväg på fantasigjutna betongvägar, trots att skalet befinner sig i ett rum där fantasins gränser är tydligt markerade.
