Villevalla uppochnerlandet i min hjärncellsansamling
Det var sista gången han orkade bli upprörd över hur Trollkarlen från Oz slutar. Han tittade på kvinnan som skrek och gormade åt Dorothys mesiga "There's no place like home." Han kände igen sig, rodnade lite lätt och kysste kvinnan ömt på handen.
Hon tog tag i en kudde och drämde den i huvudet på honom, hans hjärta tog ett skutt och han log inombords. Hela världen var vacker igen. Bitterheten var ett minne blott, sarkasmen var deras gemensamma och framtiden såg ljus ut.
"There's no place like home." upprepar Dorothy.
"Jag vill också flytta till Kansas." säger mannen med en gravallvarlig röst.
"Jag vill också ha ett hem." säger kvinnan och med ens vet de att idyllen kommer spricka. Men vad gör det om hundra år när dagen är vacker och de är vackra i varandras sällskap.
