Mer personligt blir det inte

"Say goodnight and go" säger Imogen Heap till Totta Näslund som säger att hans hjärta är ett trubbigt instrument. Jag nynnar med de båda och kan inte riktigt förstå vad de försöker säga mig. Ska jag säga godnatt, låta mörkret svälja alla minnen och gå vidare mot en ljus morgon - ett oskrivet blad? Eller ska jag som Totta, stämma hjärtat och spela en trudelutt i E-moll för alla de som önskar lyssna?

Idag är jag bara Emma. Jag är en 20årig alldeles normalbyggd, normalsmart, normalkul, normalmusikalisk, normaltränande, normaltråkig tjej från Västra Götalandsregionen med tillfälligt uppehälle i Östra Götalansregionen där jag till yrket kallar mig studerande. Jag studerar diverse gränssnitt och tomma rutiga papper. Jag drömmer om en framtid utan kedjor eller laster, en framtid som är ljus men ändå med så mycket mörker att jag kan uppskatta ljuset. Jag flyter gärna iväg på drömäventyr, och har stora svårigheter att stanna kvar i ett rum när min hjärna är redo att gå på äventyr. Därav min stora okapacitet; konverserande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0